You say goodbye, and I say hello!

Tåget mot Narvik lämnar Stockholm om 13 dagar, det börjar bli nära nu. Många släktingar och vänner jag träffar nu blir "sista gången innan jag drar", och jag gillar det. Rastlösheten börjar leta sig in i mig, men samtidigt har jag egentligen väldigt mycket saker att ordna med, bara lite svårt att fokusera helt enkelt.

Vad är det då jag ska göra? Jo, den 10de februari sätter jag mig på tåget mot Kiruna/Narvik. Jag vet inte riktigt hur långt jag åker, det får jag se när jag vaknar på morgonen efter. Därefter vänder jag söderut, mot Kapstaden. Lifta/åka tåg genom det avlånga landet och sedan vidare med tåg från Köpenhamn. En månads tågluff genom Europa och förhoppningen är att jag står och stampar vid den turkisk/syriska gränsen någon gång i mitten av mars.

Jag hoppas få möta våren när jag rundar Medelhavet via Syrien, Libanon och Jordanien, och kanske sommaren när jag siktar det Röda havet . Framme i Egypten ska det ordnas med visum till Sudan och Etiopien och därefter fortsätter resan rakt söderut, längs hela Afrikas östra kust. Egypten, Sudan, Etiopien, Kenya, Tanzania, Malawi, Mocambique, kanske med avstickare till Uganda, Rwanda, Burundi, Zambia och Botswana.

Hela resans planering är ganska fri, men från och med Istanbul är den inte bara ganska utan väldigt fri. Tanken är att försöka korsa gränsen till Sydafrika från antingen Botswana eller Mocambique under de första dagarna i Juni. Den 11e juni börjar den stora festen när Världsmästerskapen i fotboll för första gången gör avspark i ett afrikanskt land. Jag har lämnat in en ansökan om biljetter till fem matcher och håller alla mina tummar nu på måndag när det ska lottas vilka av alla de som har ansökt som får möjlighet att köpa.

Någon vecka eller två i norra Sydafrika är tanken och därefter fortsätta ner längs kusten till Kapstaden. Så jävla enkelt!

Många jag pratar med uttrycker en viss oro över hela det här äventyret, det gör även jag. Jag är helt medveten om att saker kan hända längs vägen, saker som jag själv inte kan styra över. Självklart hoppas jag att allting ska gå bra, men jag lämnar Sverige med vetskapen om att jag lyssnar på mig själv och gör det jag verkligen vill göra. Den känslan är väldigt viktig och det kommer att prägla hela resan.

Dags att ge sig ut i det vackra vinterlandskapet och gå till jobbet. Fyra arbetsdagar återstår, fyra!

Var glad!

17 dagar kvar...

Ja men visst! Om 17 dagar står jag på Centralstationen i Stockholm, jag tänker "ska jag verkligen...", sen går jag på tåget mot Narvik.

Saker och ting börjar nu ordna upp sig. Det har varit en del strul med visum fram och tillbaka, men det mesta i visumväg går att ordna längs vägen. En, väldigt preliminär, resplan börjar ta form, men förhoppningen är någonstans att denna ska förändras många gånger under resan. Det brukar bli roligare så. Om en dryg vecka blir det Game Over i mitt ICA-liv, då flyttas allt fokus istället mot det som komma skall. Och såklart det jag vill och måste ta itu med här i Stockholm innan jag åker, räkna med festligheter...

Egentligen inte så mycket att berätta om just nu, men jag återkommer inom kort med en utförlig bakgrund och beskrivning till hela det här äventyret. Nu finns det i alla fall en blogg, välkomna!

On the road again...
Kärlek